Satt på Hanna Hedlunds skiva "Det är jag som är mamman" som lite sällskap.
Men hur smart var det då??
Jag tror det tog under en minut innan jag började snörvla, där gick jag och plockade strumpor och gamla tidningar och stortjöt. Hennes texter berör så det gör ont! Sen avslutade jag det hela med att ta upp min lille son Alfred i famnen och titta i hans ögon medans "Besvärjelsen" spelades....jag har gjort min "gråtkvot" för ett par år nu känns det som.
Helt underbar skiva av en helt underbar tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar