Han är så nära nu, så nära! Han står på alla fyra och gungar fram och tillbaka, och man håller andan och tänker att nu så skjuter han fram benet. Men det blir samma visa varje gång:
-ooo, vilket smaskigt finger som sitter på min hand, bäst att stoppa de illa kvickt i munnen.
Sagt och gjort, och då blir det en dykning ner i golvet. Inte så tokigt tycker Alfred som gärna tar en paus, med sitt lilla finger.
1 kommentar:
Men så söt han är, längtar så mkt efter er! Faster ska styra upp det här med krypning :) Men nu får han sluta växa, vart kom allt hår från?
Skicka en kommentar