Posten

17.30!
Då hittar posten ut till Stocksätter, lite sent tycker jag..blogginlägg sa Oskar.
Givetvis så måste jag nämna det nu. Så långt bort bor jag väl ändå inte, prick 3 km från Söderhamnsvägen.

Idag har Linda och jag kanske gjort det dummaste man kan göra. Vi var och handlade lite vin och öl inför den stundande matstafetten på bolaget. Nu till det dumma, vi tog med oss våra barn! Det gör jag inte om kan jag lova. En snäll kassörska som hjälpt oss att välja ett bra vin och goda öl öppnade snabbt en kassa så vi fort kunde försvinna från Bolaget. Vet inte vem som var mest tacksam, de eller vi?

Igår när jag jobbade fick jag åka ut på en liten olycka, moped vs bil. Som tur var så gick det bra, marginalerna var på mopedåkarens sida denna gång.
Det som förvånar mig gång på gång är varför i hela friden det alltid blir så mycket folksamlingar kring olyckor? Speciellt små barn! Jag skulle själv göra allt för att slippa åka ut på olyckor. För tro mig vissa bilder kommer aldrig att försvinna för mig. Jag tänker ofta på olyckor som slutat illa som jag varit närvarnade på.
Jag har t.o.m "facebookat" en kille som omkom i en motorcykelolycka förra året.
Jag bara var tvungen. För jag ville inte att han skulle vara bara en liten artikel i tidningen. Han var ju någons son, någons bror kanske någons sambo och pappa. Jag var en av dom som såg honom lyftas från platsen där hans liv slutade. Jag var den som åkte efter ambulansen som sakta och respektfullt for till sjukhuset så de anhöriga kunde få se den avlidne. Det är mycket tankar som spinner i huvudet och man blir påmind hur skört livet är.
Så nu är han någon för mig, och jag kommer aldrig glömma.