1987 blev jag förälskad.
Eller rättare sagt, jag var helt betagen och 12 år gammal.Mannen som mitt hjärta brann för var något äldre och inte heller svensk, jag hade heller aldrig träffat honom personligen. Men han var mannen i mitt liv, det var bara så.
Lite smått ruinerad blev jag också, för han kostade mig pengar. Det blev 7 eller 8 gånger, plats Röda Kvarn i Bollnäs. Jag pratar självklart om ”Dirty Dancing” och Patrick Swayze.
Sista gången jag såg filmen på bio så kom ”biografgubben ”fram till mig med en filmaffisch, lyckan var total. Efter det så har jag sett filmen otaliga gånger på video och jag kan nästan lova er att jag kan varenda filmreplik.
Nu är han död min kära Patrick och ikväll går Dirty Dancing på tv, jag kommer sitta bänkad.
R.I.P
.jpg)
1 kommentar:
Jadu, den där filmen kan man utan och innan. Och trots det så sitter man där med ett fånleende på läpparna och en tår i ögat samtidigt som man återupplever sin barndoms stora kärlek.
Skicka en kommentar