Jag förstår att man inte gärna delar med sig svampställen, det är ofta superduper hemligt. Så jag tänkte att jag får helt enkelt hitta mig ett eget svampställe. Alla andra hittar ju MASSOR av svamp, så varför skulle inte jag kunna hitta ett ställe?
Sagt och gjort, i söndags for jag pappa och Oskar ut på svampjakt. Vi hade hört av en stugägare att skogen där var full med svamp. Efter en kort stund så hittade Oskar 2 kantareller och hoppet steg, yes det finns gulingar här. Jag vet inte om jag blev ivrig i mitt letande för vips så var jag lost. Jag vet inte riktigt hur länge jag gått omkring, kanske 20 minuter. Trodde ändå att jag hade koll vart jag var, vilken riktning jag skulle gå för att komma till bilen. Men icke, jag vandrade längre och längre in i skogen. Timmarna gick, jag ramlade stup i kvarten och jag såg att skymningen inte var allt för långt bort. Skogen blev tätare och tätare och jag började få PANIK. Jag skrek och grinade vid det här laget. Vad fasen skulle jag göra när det blev mörkt? Jag var blöt av svett, inte så bra att höggravid traska omkring i de terrängerna!! Jag kände hur sammandragningarna blev värre och värre.. På något vis så tänkte jag att jag måste hitta en öppnare yta så att ev en helikopter kunde hitta mig. Efter en stund så såg jag ett kalhygge., som bara måste ha ett traktorspår någonstans. Hittade det gamla spåret och följde det, gick över myrar och var helt förtvivlad. Sen såg jag ett tak långt borta på en ladugård, då blev jag lugn. Jag tänkte att jag skiter i om det står öde, där kan jag spendera natten, jag slår in ett fönster helt enkelt. Men till min lättnad så såg jag att det fanns ett hus brevid. Ingen var hemma men jag följde vägen och hamnade sen på den rätta frusvägen. En 2 km prommenad ledde mig sen till bilen. Då låste jag upp bilen och tog min mobil och ringde efter Dan som letade efter mig med Oskar. Sen så satt jag mig helt utmattad på marken. Sekunderna efter kom Oskars föräldrar i världens fart med bil och kom och kramade om mig. Jag bara grät, så otroligt skönt att slippa skogen. Stefan och Oskar ringde SOS som redan hade skickat ut en polisbil och hellikoptern skulle skickas iväg och avblåste sökandet..
Vilket jäkla skogsäventyr, och tror i jag hittade kantareller?? Inte en enda j-a kantarell.
4 kommentarer:
Men herregud vilket äventyr vännen. har kunnat sluta med att du fött den där lilla bebisen ute i vildmarken. Vilken tur att du kom till rätta gumman. Vi måste ses snart innan jag blir galen. Saknar att prata med dig vettu.
Kram vännen min.
Helena E
Men hjälp! Säger som Helena: Vilket äventyr!! Tur det slutade bra. Tror nog att du kommer ta med dig mobilen när du traskar i skogen i fortsättningen. Det är nåt som jag lärt mig också, mobilen alltid med, utifall att...
/Stenbergskan
Hihihi.... mitt i allt det hemska tyckte jag det här var såå komiskt. Såg dig framför mig stånkandes med magen där i skogen... stackars dig! Som sagt, tur det slutade bra! Mamma sa att din mamma köpt en påse kantareller av henne för hon tyckte du skulle ha lite svamp som tröst. Det gjorde hon rätt i! :-)
Kram A Palm
Men guuuud!
jag blev helt tagen när jag läste..kan inte föreställa mej hur rädd du var men det låter panikartat! Vilken tur att allt ordnade sej å att du slapp föda barnet själv i skogen..hugaligen, hemska tanke..
kram påre
Skicka en kommentar