Amelia

Hoho, idag kom Amelia ut med ett nytt nummer.
Jag har fotat för dom i det nummret, på Åsa Jinder.
Så roligt att de drog på bilderna, det blev jätte bra..4 bilder varav 2 stora =)
Nu är min hemsida oxå klar, www.alverhag.se

Svampj-ar

Jag bara älskar kantareller, gula. Det bästa som finns är att få smörsteka kantareller och ha på en hårdbrödsmörgås (med leverpastej), då njuter jag!
Jag förstår att man inte gärna delar med sig svampställen, det är ofta superduper hemligt. Så jag tänkte att jag får helt enkelt hitta mig ett eget svampställe. Alla andra hittar ju MASSOR av svamp, så varför skulle inte jag kunna hitta ett ställe?
Sagt och gjort, i söndags for jag pappa och Oskar ut på svampjakt. Vi hade hört av en stugägare att skogen där var full med svamp. Efter en kort stund så hittade Oskar 2 kantareller och hoppet steg, yes det finns gulingar här. Jag vet inte om jag blev ivrig i mitt letande för vips så var jag lost. Jag vet inte riktigt hur länge jag gått omkring, kanske 20 minuter. Trodde ändå att jag hade koll vart jag var, vilken riktning jag skulle gå för att komma till bilen. Men icke, jag vandrade längre och längre in i skogen. Timmarna gick, jag ramlade stup i kvarten och jag såg att skymningen inte var allt för långt bort. Skogen blev tätare och tätare och jag började få PANIK. Jag skrek och grinade vid det här laget. Vad fasen skulle jag göra när det blev mörkt? Jag var blöt av svett, inte så bra att höggravid traska omkring i de terrängerna!! Jag kände hur sammandragningarna blev värre och värre.. På något vis så tänkte jag att jag måste hitta en öppnare yta så att ev en helikopter kunde hitta mig. Efter en stund så såg jag ett kalhygge., som bara måste ha ett traktorspår någonstans. Hittade det gamla spåret och följde det, gick över myrar och var helt förtvivlad. Sen såg jag ett tak långt borta på en ladugård, då blev jag lugn. Jag tänkte att jag skiter i om det står öde, där kan jag spendera natten, jag slår in ett fönster helt enkelt. Men till min lättnad så såg jag att det fanns ett hus brevid. Ingen var hemma men jag följde vägen och hamnade sen på den rätta frusvägen. En 2 km prommenad ledde mig sen till bilen. Då låste jag upp bilen och tog min mobil och ringde efter Dan som letade efter mig med Oskar. Sen så satt jag mig helt utmattad på marken. Sekunderna efter kom Oskars föräldrar i världens fart med bil och kom och kramade om mig. Jag bara grät, så otroligt skönt att slippa skogen. Stefan och Oskar ringde SOS som redan hade skickat ut en polisbil och hellikoptern skulle skickas iväg och avblåste sökandet..

Vilket jäkla skogsäventyr, och tror i jag hittade kantareller?? Inte en enda j-a kantarell.

Utställningen..

Blev en succé, det kom folk och alla verkade nöjda. Hur roligt som helst, jag kan knappt fatta det. Jag blev verkligen rörd, min familj, mina vänner och en massa andra kom. Super roligt att ha utställningen med tre andra fotografer. Vi fick jätte bra uppmärksamhet av media innan, ovant att bli intervjuad på TV och bli fotograferad. Men super nyttigt verkligen, nu förstår man hur de jag fotar ibland måste känns sig. Det är inte så roligt att bli fotograferad, jag blir rätt obekväm.
Foldrarna med en kort presentation av de härliga familjerna jag fotat blev uppskattad, jag ska trycka upp ett 30-tal i nuläget. De kan vara till stor hjälp för många, så det känns så bra att mitt budskap når ut. En extra rolig sak som hände på visningen var att min stora syster med familj och storebror som jag inte träffat på länge kom till Bollnäs. De hade kört från Västerås och överraskade mig. Jag blev så otroligt glad!!

En liten undran..

Tog mig en tur lite hastigt och lustigt till Gävle ikväll. Tanken var att gå och shoppa lite i godan ro. Men klockan blev efter fem innan jag var på väg. Väl framme sprang jag runt som en yr höna och överblickade sortimentet och sen så stängde de. Så tomhänt for jag norrut igen och mot mitt Bollnäs.
Återigen så slås jag av en tanke som slår mig varje gång jag åker på E4:an. (och alla andra vägar med stängslet emellan vägbanorna.) Hur kan det komma sig att när det blir 2-filer så gasar bilarna på hur mycket som helst! För att sen när det blir enkel-fil igen så saktar de ner och kör inte ens 90 på en 110 km/h väg. WHY???? Jag höll på bli tokig ikväll, jag uppmuntrar inte till fortkörning om än jag kör för fort för det mesta. Men kör 110 i alla fall när det är det, för ni kan bevisligen göra det när det är två körfält.

Vart tog murran vägen?

Japp, då var man där. Har kommit fram till stadiet då jag inte längre kan se min egen murra.
Magen är för stor, så trimningen ligger i träda. Jag bara känner mig så sexig..NOOOT.
Inte nog med att jag numera verkligen ser ut som Barbamamma, med ben som stockar och det bara måste skvalpa av mig när jag går (så mkt vätska i kroppen). Råmjölken kommer ibland, så nej tack ingen bröstberöring! Åsså puppan, har gjort några tappra försök att raka mig på känsla. När man sen känner efter hur det blev så blev det ungefär som en leukemipatient kan bli när de börja tappa sitt hår..det blir fläckvisa punkter kvar. Usch, vilken hemsk jämförelse, men ni förstår va? Sen hörde jag en inspelning som min käre sambo har gjort..PÅ MIG NÄR JAG SNARKAR! Fy fan! Inte är man längre en pudding, utan en fläkvis behårad snarkande jätte kvinna.
Så ni får ursäkta mig, det är ett mirakel det som händer i mig och visst är jag tacksam. Men att vara gravid känns lite överreklamerat och för puttinuttigt. Verkligheten gör sig påmind.
Men jag vet om några veckor så kommer det vara mödan värd och vips så är allt det onda bortglömt.

Jag skäms!!!

Förlåt förlåt att jag inte skrivet på så länge. Jag tänker på saker jag ska skriva om på bloggen varje dag, men...

Håller på att fixa med det sista inför vår fotoutställning. Det har verkligen varit jätte roligt, vilka öden och vilka fantastiska människor jag träffat. Jag är så glad att de ställt upp som mina "modeller". Det är enkla bilder egentligen, men jag hoppas att de kommer att väcka en eftertanke. Det är så roligt för de har hört av sig från Söderhamn och vill ev ha min utställning där med. Föräldrarna till barnen har skrivet så fina mail till mig med en liten historia om sitt barn, ska trycka upp det i foldrar.

Lägger med en bild på Andrea med sin Cornelia. När Cornelia är i bärsjalen blir Andrea en lejoninna.