Fösta gången jag fotograferade Sara var på hennes 20-års dag. En helt fantastisk höstdag fotograferade jag de vackraste bilderna jag någonsin tagit. Sara var så blyg och ovetande om sin skönhet.
Sara fyllde 20 år och Sara var cancersjuk. Det blev sedan en artikel om hennes kamp över att vinna över sin cancer. Hon var nära då, jag följde med henne några dagar senare till Gävle då hon skulle ta sin sista cellgift spruta.
Hennes öde berörde mig, tidigare hade Sara förlorat sin mamma i samma sjukdom som hon nu var sjuk i. Jag vet inte men jag upplevde Sara som så otroligt full av liv och så ödmjuk. Hur kan det vara så att de är de som är sjuk och riskerar att mista livet som verkligen lever?
På sjukhuset visade Sara mig hur hon brukat stå och titta på den fina parken bakom sjukhuset som man kunde se från hennes fönster, hon hade varit i det här rummet förr. Hon berättade för mig om hennes tankar och känslor. Mina känslor svämmade över och jag var tvungen att smita in på toaletten och gråta lite.
Många jag träffar fortsätter jag ha kontakt med för ibland så träffar man så fantastiska människor. Sara var en av dom. Det var strax före jul som hon fick ont i magen igen och snart konstaterades det att cancern var tillbaka, den här gången fanns det inget att göra. Sara somnade in omgiven av sin familj och hennes vän på sjukhuset några veckor senare. Några timmar senare tog även jag och Linda farväl på sjukhuset av Sara, vackra Sara som alltid kommer finnas med mig.
De magiska bilderna jag tog på Sara är också borta, jag miste nästan alla i en datakrasch. Här är några som är kvar.
Tänk på att inte ta något för givet och lev här och nu. Var rädd om dina nära och kära och kom ihåg att livet är den finaste gåvan vi fått.
2 kommentarer:
Vad fint du skrivit Anna, väldigt gripande med alla fina bilder också!
mvh Lars K
Skicka en kommentar