Jag fick en skrivare!

Så nu har jag inga fler ursäkter! Peppa mig, super peppa mig nu så kanske det går vägen...

Nu till en fundering!
Jag undrar vad som händer med invandrarna som kommer hit? Finns det NÅGON som överhuvud taget gör något för dom? Eller kommer de hit och får sitt boende, en inkomst och that´s it?
Det finns många exempel, här är ett:
En familj från ett annat land går och handlar på Kvantum. Mannen är klädd i fin kostym, han harklar till och spottar en stor loska på golvet. Vi svenskar ryggar tillbaka för det är något man inte gör. Men han är säkert helt ovetande om vårt sätt att leva, vad är OK och vad är inte OK? Han gjorde säkert som de gör i sitt land kan jag tänka mig, inte på något vis för att vara "ofin".

Jag tycker det är bra att vi tar emot invandrare, men vi måste kunna ta hand om dom, inte bara förvara dom och tro att allt löser sig.

"Nu är det fredagsmys"

Ganska mysigt är det här på Kilbergsvägen också, om än vi inte sitter i soffan och mumsar i oss OLW-chips.

Däremot sitter Oskar ute i boden/kontoret och ritar för fullt. Han ritar för OLW, så ser ni ett uppslag i kvällstidningarna till veckan med illustrationer så är det min Oskar som gjort dom (Jag stolt?? JAAAA)

Så mys blev det inte ikväll men det kommer fler fredagar med massor av mys.

Jag tittade på IDOL ikväll och gick inte på bandy som alla andra. Erik är otroligt duktig, så roligt att få höra en grabb med lite klös i rösten.

Första året IDOL sändes for jag ner till Stockholm och träffade Darin och Daniel innan finalen. Det var den 23 november på min födelsedag, vilket jag givetvis informerade Daniel om vilket resulterade i en skön sång till mig!! Jag gillade Daniel med, för han är en av få som gjort en OK version av Glorious.

Jag har under hela veckan följt "Halv Åtta Hos Mig" med spänning, Mathilda Göthlund var en av deltagarna. Jag måste säga att jag verkligen gillade programmet, Helge Skoog är ju kanooon! Mathilda gjorde bra ifrån sig och får bjuda mig på mat vilken dag som helst! =)

Mitt Möte Med SARA

Sara, vackra Sara blir ”Mitt Möte Med..” nummer två. Hon är den person jag träffat som berört mig mest av alla tror jag.

Fösta gången jag fotograferade Sara var på hennes 20-års dag. En helt fantastisk höstdag fotograferade jag de vackraste bilderna jag någonsin tagit. Sara var så blyg och ovetande om sin skönhet.
Sara fyllde 20 år och Sara var cancersjuk. Det blev sedan en artikel om hennes kamp över att vinna över sin cancer. Hon var nära då, jag följde med henne några dagar senare till Gävle då hon skulle ta sin sista cellgift spruta.

Hennes öde berörde mig, tidigare hade Sara förlorat sin mamma i samma sjukdom som hon nu var sjuk i. Jag vet inte men jag upplevde Sara som så otroligt full av liv och så ödmjuk. Hur kan det vara så att de är de som är sjuk och riskerar att mista livet som verkligen lever?
På sjukhuset visade Sara mig hur hon brukat stå och titta på den fina parken bakom sjukhuset som man kunde se från hennes fönster, hon hade varit i det här rummet förr. Hon berättade för mig om hennes tankar och känslor. Mina känslor svämmade över och jag var tvungen att smita in på toaletten och gråta lite.
Många jag träffar fortsätter jag ha kontakt med för ibland så träffar man så fantastiska människor. Sara var en av dom. Det var strax före jul som hon fick ont i magen igen och snart konstaterades det att cancern var tillbaka, den här gången fanns det inget att göra. Sara somnade in omgiven av sin familj och hennes vän på sjukhuset några veckor senare. Några timmar senare tog även jag och Linda farväl på sjukhuset av Sara, vackra Sara som alltid kommer finnas med mig.
De magiska bilderna jag tog på Sara är också borta, jag miste nästan alla i en datakrasch. Här är några som är kvar.
Tänk på att inte ta något för givet och lev här och nu. Var rädd om dina nära och kära och kom ihåg att livet är den finaste gåvan vi fått.

foto: Anna Alverhag

Hihi, det är jag det!!!
Jag måste bara säga att jag tyvärr är fullbokad så jag kan inte fotografera fler barn innan jul. Men ni kan alltid önska er ett presentkort hos mig i julklapp så ska jag fotografera era kära efter jul! =)

maila mig: anna@alverhag.se

94 stycken!

Jag blir banne mig tårögd! 94 härliga människor jag grattat MIG på facebook idag, och kvällen är inte slut än.
Det är en såndan härlig känsla att de faktiskt bryr sig om mig, så tack ALLA!! Ni har gjort min födelsedag så speciell!!

Skriva av sig lite!

Det måste vara november vädret, jag känner inte igen mig.
Kanske lite för många nätter med jobb. Det är inte lätt att få till allt, jag vill så mycket men hinner inte med allt.
Det har blivet MÅNGA nätter nu som jag redigerat bilder till efter 02.30-03.00 tiden. Det går an ett par nätter men nu är det lite väl. Sen ska man upp och hoppa klockan 07.00 och vara pigga mamman som ska fixa frukost, packa väskor, byta blöjor, göra välling och leka lite. Som tur är så brukar jag kunna slumra till en liten sväng på förmiddan.
Det ringde en tjej från Amelia och gjorde en intervju med mig förra veckan. De ville skriva lite om en mamma som började jobba tidigt efter det att man fått barn. Jag började jobba tidigt, så här i efterhand lite väl tidigt. Man vill så väl, men det blir så fel. Men jag tyckte verkligen att jag kunde kombinera det bästa i två världar, jobb och gos. Men den lille växer upp så fort för att inte tala om de lite äldre. Vips säger det så är det dagar som är styrda av skola, läxor, träningar och kompisar. Alla säger det:
-Det går så fort, ta vara på tiden.
Den tiden kommer aldrig åter som man kan få vara hemma med betalning för att "bara vara mamma". Den tryggheten kände aldrig jag. För er som har en fast tjänst att luta tillbaka sig på är det en sak. Jag lovar jag skulle vara hemma och njuta av varje sekund. Men jag är inte anställd, det är upp till mig att få in jobb. Det är alltså inget man kan ta för givet. Alltså ingen ro och mycket svårt att "bara" vara ledig. Extra svårt är det när jag verkligen älskar mitt jobb, fast inte mer än min familj.
Så jag kan bara instämma, och hoppas att jag räckte till för allt och alla.

Iphone

Det bor en liten "teknik nörd" i mig. Jag tycker det är lite spännande med roliga tekniska prylar, oftast så behärskar jag de inte.

Mitt senaste köp, en Iphone!

Det är verkligen bra, den har koll på mitt liv just nu. Det som inte står i kalendern finns inte, det är mycket att hålla reda på nu. Tänk vad man kan använda en telefon till numera. Ett tryck om man är ute på youtube, eller varför inte hitta recept på Arla. Allt är så enkelt, online överallt. Men å andra sidan så får man heller aldrig vara i fred utan man är alltid tillgänglig, allt är på gott och ont.

Idag räddade min iPhone mig en liten stund i alla fall. Alfred var inte ett dugg road att åka bil från Gävle idag, men efter ett par Popeye videos så blev min lille Karl Alfred på bra humör.

Ursäkter!

De har jag gått om! Min senaste ursäkt i min "kamp" att gå ner i vikt är en skrivare!
Jag kan alltså inte göra planeringen som är AO för min del OM jag INTE har en skrivare.
Har ni hört något tokigare?!
Sparka mig i rumpan någon och hjälp mig bli som folk igen!

KRAM

6 handslag bort..

Jag har någonstans hört, att du är sex handslag bort från vem som helst i världen.
När man tänker på det så är det rätt häftigt och inte alls omöjligt.

Det är klart att det inte stämmer med ALLA med jag, Anna Alverhag från lilla Bollnäs har skakat hand med någon som skakat med USA:s president.
Jag har kramat Brian May, alltså en kram/handslag från Eddie Murcury eller ännu bättre jag har kramat Dave Grohl, ett steg från Kurt Cobain!

Dave & Brian har nog skakat hand med de flesta så tänk vad många jag har ”skakat” hand med!!


Brad Pitt i andra led via Peter Stormare och även andra led från Tiger Woods! Hoho vad roligt. Nu behöver jag inte räkna får ikväll, jag kommer tänka på handskakningar!


Under min serie Mitt Möte Med..så kan även ni få se lite av de händer jag har skakat!

Tänk så många som har och kommer skaka hand med mig! Halva Bollnäs är i tredjeled från Obama!

Mitt Möte Med..Fredrik Reinfeldt

Mitt Möte Med..Fredrik Reinfeldt

Fredrik, nu Sveriges stadsminister träffade jag vid Bollnäs Sjukhus. Bilden är jag inte nöjd med, men det är en liten lustig historia till den.

Jag hade lite bråttom iväg på ett annat jobb så jag stod utanför sjukhuset och väntade på honom. Malena Hilding som var reporter satt inne vid presskonferensen med de andra och väntade.
Så fort han klev ur sin bil så sprang jag fram och ”haffade” honom, lydigt följde han efter mig dit jag ville fotografera honom.
Ni som känner mig vet att jag har en tendens att prata först och tänka sen. Så även den här gången, jag frågade honom:
– kan du inte klä av dig lite?
– alltså, du ser lite stel ut, häng kavajen över axeln.
Han skrattade och tog av sig sin kavaj. Jag fotade och tackade för mig, lite röd i ansiktet när det slog mig hur det måste ha låtit …klä av dig lite.
När han kom ner till presskonferensen så sa han till Malena att den fotografen skulle han aldrig glömma =) På gott hoppas jag!

Svininfluensan

Känner på min lilla bula på armen som ömmar som bara den. Då pratar jag inte om min muskel utan den lilla bula jag fått efter injektionen. Nu är även jag vaccinerad, med lite biverkningar.
Jag har mått pyton i två dagar, men nu så börjar det vända. Jag har inte varit sängliggandes utan varit uppe på benen med alvedon och ränt runt som mitt vanliga jag. Hade jag fått som jag velat så hade sängen varit den plats jag spenderade min "återhämtnings tid". Att få lite biverkningar är nog en piss i rymden mot för att bli riktigt sjuk i svininfluensan, så jag tar gärna lite biverkningar.