Idag när jag kom till jobbet på Ljusnan så stod det en fin, lite ruffig duva på baksidan. Att han inte mådde bra var klart. Han orkade inte röra sig utan satt där och försökte stå upp när det kom en vindpust.Jag var tvungen att titt som tätt kolla till den lilla duvan. En av gångerna så låg den bakom ett bildäck så jag var tvungen att flytta in den i ett skjul. När jag sedan kom från ett jobb gick jag in och tittade, då låg den där död trodde jag. Sen såg jag att den rörde sig lite, då sprang jag in med gråten i halsen och bad en kollega ha ihjäl den. Sagt och gjort, R.I.P lilla fågel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar