Skomakarens barn..

Eller vad är det man säger? Jag är ett rätt pinsamt exempel, älskar att fota men bilder på mina nära och kära lyser med sin frånvaro. Men idag så har jag nästan haft öppet hus hemma och ett gäng barn har kommit för att träffa "tant Anna". Det är ganska roligt för alla frågar numera när jag fotat
-Kommer jag med i tidningen nu??? (Med förvantansfulla ögon)
Oftas blir svaret nej, men idag så blev det ett JA för alla.
-Titt ut!!
Ett trick som verkar funka på de flesta barn. Jag föredrar att fota bilder i stundens ögonblick, utan att arrangera. Speciellt barnbilder, idag blev det ett mellanting. De fick inte sitta vart de ville, men sen fick de göra som de ville. Kläckte ut mig ett titt ut till de allra yngsta och det gjorde som sagt susen.
Här är en bild på lille Oscar, barnens kusin. Det var på tiden jag fotade honom. Ännu en sak att bli bättre på, fota oftare men spara mindre bilder. Spara kvalitetsbilder...lättare sagt än gjort. För tillfället har jag över 8.000 bilder på ditten och datten, de ska oxå sorteras och sållas ut. Men det får blir ett senare kapitel.