Pregnant man

Såg en dokumentär igår som jag inte riktigt kan ta ställning till.
Den hette "Pregnant man" och var en av få dokumentärer som jag inte kan ta ställning till vad jag tycker. Historien känner väl de flesta till, en man som föddes som kvinna blev gravid och födde en liten söt dotter. Det som förvånade mig mest kanske var hur öppet folk uttrycker sitt hat, ganska skrämmande. Jag tror säkert att den lilla flickan kommer växa upp i en kärleksfull familj och att allt kommer gå bra för henne. Men det som gör att jag inte vet riktigt vad jag tycker är följande:
Oskar och jag pratade om det och han satte ord på det jag tänkte. Att en kvinna kan vara född i "fel" kropp köper jag helt. Har inte heller något som helst emot homosexuella utan tycker kärlek är vackert i alla dess former. Men så kommer jag till "men:et"! Om hon kände att hon var en man och vill leva som en man, då blir det lite fel när han gör det mest kvinnliga av allt (i min mening) nämligen föder ett barn. Det är på den punkten jag blir lite kluven, kvinna man kvinna man. Äh, vem är jag att dömma? Jag dömer inte heller det var bara min reflextion.
Peace & Love
Godnatt!

Alfred & Ines

Det är så häftigt, Linda och jag fick barn nästan samtidigt.

Lilla Alfred och lilla Ines, född 7 oktober och 28 november.

Tänk så mycket roligt vi ska göra tillsammans. Inte nog med det, Lena fick Kalle i juni och Anso väntar tillökning i sommar. Ett gäng polare som får barn (nästan) samtidigt, de i sin tur blir förhoppningsvis lika fina vänner som vi. Ser ut som en bra början för Alfred och Ines, eller hur?

Lilla Alfred

Här är Alfred 6 veckor gammal, redan jätte stark i nacken. Han bara är så söt och mysig, tänk att jag fick uppleva det här en gång till. Jag njuter av varje sekund för jag vet att tiden går så fort.

utan mobil

Inte nog med att jag tyckte att julshowen var sådär, min mobil gick sönder där.

Min väska ramlade på golvet och när jag tog upp den så var mobilen paj (ngn har förmodligen trampat på den).

Efter att ha varit utan mobil nu 3 dagar inser jag hur otroligt beroende man är av den lilla manicken. Jag har ju inte ens en vanlig väckarklocka längre, så det blir lite problem med att hålla tider. Inga sms som piper, så tyst och tråkigt..haha hur blev det så här?

Har beställt en telefon av en kille på blocket, vi får se hur det går. Med min otur så står jag där med lång näsa, fattigare och fotfarande utan telefon.

Dagen efter..

Här sitter jag i soffan morgonen efter min efterlängtade "gå ut igen" debut. Ser kanske ut som det blev en hård kväll, men icke sa Nicke.

Jag var med mina kära kollegor på julshowen..aaaaahhh. Super trevlig innan vi slussades till den gigantiska julshowen. Ett klockrent koncept, det måste jag då berömma Martinus (skaparen) för men dra åt fanders så tråkigt. Kanske inte så jätte bra att gå ut för första gången 11 månader och hamna på Ålandsfärja gånger hundra partajet. Vi satt vid ett VIP-bord nära scenen, hann ta en tugga innan Janne "Loffe" Carlsson drog igång. Då försvann min matlust (fast det hade den nog gjort i alla fall vid tugga nr 2). Herre min skapare, gubben tjänade pengar på att stå på scen och dra så dåliga skämt. Jag kunde inte ens låtsas skratta och det brukar jag verkligen göra för att vara hövlig. Som tur var så dansade jag med Malena till Eldkvarn, det blev min höjdpunkt. Ju längre kvällen gick så växte och växte mina bröst, tillslut så tänkte jag att kommer någon och kramar om mig nu så SPRICKER dom!!!

Jag måste erkänna att det kändes så otroligt oviktigt för mig att vara ute, och vinet jag längtat så efter smakade inte alls lika gott som jag trott. Jag gick hem till det som betyder något för mig, och med det så krympte även mina bröst. Kvällen slutade före 22 för min del, en ganska pinsam debut =).

VARG

Nu är "little Alfred" 2 månader och jag har redan börjat jobba lite igen.
Igår var första gången jag jobbade och var borta i över 6 timmar. Hade ångest innan, kändes så taskigt att lämna Oskar och Alfred. Men allt gick bra, skönt.

Jag var ute på ett jätte roligt jobb för tidningen LAND. Reporten kom upp från Stockholm och jag hade inte så stora förhoppningar på att vi skulle få se ngt, vi skulle nämligen spåra upp den ryska vargen. Men fel hade jag, med professionell hjälp så lyckades vi spåra inte bara den ryska alfa hannen, även hans alfa hona och tre valpar. Vi följde deras färska spår länge efter en igensnöad skogsväg. Vid varje vägkorsning hade de markerat revir, så häftigt att få se och få berättat hur vargar funkar. Vi fick även se en slagen älg som vargarna hade dödat någon vecka innan.
Ngt som jag inte kunde undvika och tänka på var hur långt ifrån "ursprunget" våra hundar är. Man blir ju nästan äcklad av små hundar som struttar omkring i kläder, ja inte äcklad av hundarna utan människorna. Hemma här har jag intagit positonen som alfahonan, Buskis åker kommer inte upp i soffan!