Rockweekend

Är tillbaka på jobbet efter en mycket bra helg. Rockweekend i Kilafors blev en succé!!!

Wij

Tog oss alla med storm, tänk vad en röst och en gitarr kan göra underverk.

Solweig

Det är inte bara på oss människor som de gamla namnen kommer tillbaka, även på djuren.

Här är en ball hund som jag fotade för några dagar sedan, en riktig bulldog som heter Solweig. Hur söt som helst!!!

Apropå namn, idag efter att ha varit och fotat Heidi Melton vid Voxnabruks kyrka så slog det mig. Det är givetvis på kyrkogårdar man ska leta efter fina namn, hittade flera stycken i Voxnabruk. Hur många har hört namnet Minny förr? Det låg då en dam begravd där med det namnet. Men nu så har ju vi förmodligen namnen klara redan, Elsa eller Kalle. Men vem vet efter några rundvandringar på kyrkogårdar så kanske något bättre dyker upp? Bisarrt men varför inte?

Små smultronställen

Ikväll har jag varit på snabbvisit vid Freluga trädgårdscen för ett fotojobb.
Gud så mysigt det var, trots att det regnade lite. Det var ca 500 personer där med egna stolar och picknick. Hur mysigt som helst!!! Nästa söndag ska jag dit i alla fall med mina nära och kära, som jag ska njuta!

Mor & Son

Världens vackraste Lena och världens vackraste Kalle.

Min son i tidningen

Inte nog med att jag gruvade mig lite för att bilden skulle komma i tidningen...fel blev det oxå.
Wilmer är 7 år, snart 8 år och inget annat.

Snart fri..

Jag blir så irriterad!!

Bloggar är ju ett kapitel för sig.
Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker, jag tar det inte på så stort allvar i alla fall
Jag läser några andras bloggar till och från oxå, några lokala några helt okändas. De okända har oftast samma intressen som mig (foto, inredning mm) så därför har man hamnat på deras sida.
Men nu är jag grymt irriterad på en bloggare! Jag tycker det är så fult att skriva illa om folk i ens närhet. Krypterat ibland, men ändå så alla fattar. Barnsligt som fasen att få ut sin "lilla hämd" på nätet istället för att ta tag i det. Det mesta är rosenrött och skimmer, men så kommer de där små fula sakerna. Fast å andra sidan så brukar sånt slå tillbaka och genomskådas för det mesta.
Nu är det sagt, så det så!

Dilemma

Min kollega Bojan (som har hand om familjesidorna) ville att jag lämnade ifrån mig bild på mina barn. Det bara känns så konstigt att det ska stå son till bla bla bla och sen foto: Anna Alverhag, kommer ju se jätte konstigt ut. Vi får se hur jag gör, här är den tilltänkta bilden i alla fall, min söta son Wilmer.

Så här blev dagen..

Det började med "kajräddning" och slutade med bilbomb, däremellan lite kronprinsess jakt.
Ja vilken dag, man vet aldrig vad som kan hända, men går dagen var lite extrem måste jag säga.
Det började som sagt med en kaja som fastnat, jag träffade samme brandman lite senare i ett helt annat ärende.
Sen var det jobb om asfalt och folk som blivet lurade av ett fuffens företag. Sen fick vi åka och försöka hjälpa en dam som fått ett paket som inte tillhörde henne som hon fått på posten. Kändes lite dumt att göra en artikel om det, då vi som var lite yngre genast såg att paketet var ett "Tradera" köp. Så jag hittade rätt på ägaren som bodde på samma gata fast längre bort. Sen hann jag redigera några andras bilder när de kom och sa
-KRONPRINSESSAN står utanför torgboden.
Så då blev det lite jakt, eller vad man nu ska kalla det. Snarare så tyckte vi att det var lite pinsamt att leta efter henne, papparazzi fotografer är vi då inte.
Vi förstod att hon var inne på Team Sportia, då en säpovakt stod vid dörren och förgäves försökte smälta in och se normal ut. En liten stund senare så kom prinsessan ut med Daniel och ett litet följe. Jag gick fram och fråga Daniel om vi fick ta en bild, det ville han helst inte. Vad gör man? Vi respekterade det, förhoppningsvis så har vi igen det vid ett annat tillfälle. Jag personligen tycker att de är värda en stund för sig själva. Det är klart att lite uppståndelse blir det när hon går igenom staden, alla vet ju vem hon är. Men jag kommer då inte lägga mig i några buskar och fota dom trots att jag mycket väl vet vart de är, min hemlis. Har vetat om vart deras sommarställe ligger men har inte sagt det till någon.
Sen efter ytterligare en stund hör man världens smäll, jag satt och redigerade bilder när jag hörde det. Min första tanke var att någon sprängt banken utanför.
Men det var en bilbomb som detonerade på Gärdet, helt crazy. Vi for dit och var där före polis och samtidigt som brandkåren. Det var bra för man fick en bra syn på alla skador, kanske lite dumt då man inte visste om det fanns fler sprängämnen. De spärrade senare av stora områden, tills bombpatrullen fått gjort sitt. I skrivande stund så är ett mindre område av spärrat och man väntar på att teknikerna ska komma. Det var där jag träffade brandmannen jag fått åkt upp i skyliften med igen, så ett litet skratt blev det i alla fall trots allt elände.
Efter jobbet så hade jag en skön stund hemma. Var tvungen att sätta mig i fåtöljen och bara andas, jag har haft sammandragningar hela dagen. Så stress och spring går inte hand i hand med en gravid kvinna i vecka 27 (minst, förmodligen v 29)
Sent på kvällen cyklade lilla PimPim omkull, rejält. Han fick styret i magen och hade jätte ont. Lite lurigt med magen, man blir så rädd att han skadat inre organ rejält. Oskar ringde sin far för lite råd, då jag höll på sätta på mig skorna för att åka till sjukhuset. Han kom strax därefter och undersökte Tim. Han mådde bra och det var ingen fara. Helt fantastiskt att ha en helt underbar svärfar som dessutom är läkare.
Ja så tisdagen den 1 juli blev en minst sagt händelserik dag.

Räddningstjänsten!

En helt vanlig dag på jobbet, man vet aldrig vad som komma skall.

På morgonmötet kom larmet, "Räddning vilt djur, Bibelskolan".

Jag och reporten Johan drog dit och hade ingen aning om vad som väntade.

Vi hann före brandkåren och en man stod vid platsen och pekade upp mot trädtopparna.

Där hängde en kaja upp och ner, ca 12 meter upp i luften. Den flaxade periodvis och försökte komma loss. Strax därefter så kom brandbilen och började genast göra sig klar med skyliften.

Jag frågade så klart om jag fick följa med, 12 meter känns höjt kan jag lova.

När vi väl var nära fågeln såg vi att fågelns ben var ihop virad med en tråd, som sen hade fastnat i trädet. Hur tråden hamnade på fågeln vet jag inte, förhoppningsvis har den trasslat in sig själv.

Väl uppe så skar brandmannen bort tråden med en kniv och i nästa sekund var fågeln borta.

Ett bra slut för fågeln, en gullig historia som brandmannen kommenterade

-Ett liv är ett liv.